FAKTA
Namn: Gustav Ovland
Bor: I den gamla stärkelsefabriken i Härnestad utanför Kristianstad.
Gör: I grunden krögare och nattklubbsprofil. Jobbar just nu med nyöppningar av hotell.
Familj: Hunden Boris, en italiensk mastiff.
Aktuell: Medverkar i vårens säsong av Husdrömmar i SVT. Driver Instagramkontot @starkelsefabrikenh. Startar inom kort upp egen Youtubekanal för alla som är nyfikna på fabrikens utveckling.
Arbetsplagg jag inte vill vara utan: "Ett par riktigt bra arbetsbyxor med stretch och bra knäskydd. Mina favoriter är Snickers 6271."
Flera hundra spekulanters intresse väcktes när den gamla stärkelsefabriken i Härnestad blev till salu. Lika många drog sig ur när de fick se fastighetens skick. Bara Gustav Ovland såg det som ingen annan såg – ett hem.
Krögaren Gustav Ovland hade letat hus i tre år när stärkelsefabriken i Härnestad blev till salu. Under en semester i Frankrike såg han bilderna på en ruin full av träd som sköt upp ur det obefintliga taket.
– Jag ringde mäklaren och sa "jag köper huset". På den vägen är det, berättar Gustav Ovland, som i vår visar upp sin renoveringsresa i SVT:s populära program Husdrömmar.
Fastigheten, som i folkmun kallas Stärkelsefabriken, ligger mitt på potatisslätten i Skåne. Närmare bestämt i Härnestad utanför Kristianstad. Fabriken byggdes ursprungligen på 1800-talet och kompletterades år 1934. Den äldsta delen av fabriken består av cirka 200 kvadratmeter utomhusyta som idag används som trädgård. Här står tre björkar kvar och sträcker sig genom det som en gång var fabrikens tak.
– Passagen från huset ut till den gamla fabriksruinen går genom ett skafferi där jag valt stora glaspartier som släpper in industrikänslan. I skafferiet låg den gamla ångpannan när jag fick tillträde och utanför står den gamla murstocken kvar. Det är en härlig känsla att platsen har så mycket historia.
Det finns många utmaningar med att bygga om en fallfärdig fastighet. När Gustav tog över i juni 2020 fanns det varken golv eller väggar i vissa rum.
– I sovrummet på ovanvåningen var gaveln halvt öppen. Nu har jag glasat stora delar av väggen så att jag kan se rätt ner i den gamla fabriksdelen, det som nu är min trädgård. Från sovrummet kan jag också kliva ut på en terrass, vilket är taket till skafferiet som står i anslutning till köket en våning ner.
Med en stark övertygelse om att ta tillvara det som går och att göra allt så originellt som möjligt valde Gustav att gräva ur fabriken för hand.
– Jag ville inte ta in maskiner som skulle göra åverkan på fastigheten. Dessutom putsade och skrapade jag cirka 5000 tegelstenar för hand. Min målsättning var att det inte skulle synas att jag hade gjort om, på utsidan skulle huset vara så likt sitt original som möjligt.
Allt material som rivits ner har sparats. Mycket har gått att återanvända, bland annat har några rostiga rör svetsats ihop för att leda vatten från balkongen ner i marken.
– Att återbruka är både ett sätt att minska svinnet och att spara mycket pengar. Dessutom är det snyggt när det inte syns att det är en ny lösning. Det ser ut som att det alltid varit så.
En annan filosofi som varit viktig under byggtiden är att välja material och tekniker med hög kvalitet. Ett exempel är innertaket som är gjort i chevronmönster.
– Det blev samma materialkostnad som att lägga det på tvären, men det tog mig två dagar längre. Det valet har jag inte ångrat en sekund, inte ens när jag la taket. Jag tror det är viktigt att inte vara rädd för att vissa val får ta lite mer tid. Gör man det lilla extra så blir man ofta extra nöjd, säger Gustav.
Det mesta i huset har Gustav byggt helt på egen hand. Han har dock fått värdefull hjälp av vänner och familj, framför allt av svågern som är snickare. Med en bakgrund som kock och krögare har Gustavs intresse för snickeri nämligen inte alltid varit självklart.
– Jag har drivit många klubbar och restauranger genom åren, en av dem låg i Österrike. Där fick jag riva ner toaletterna och bygga upp dem igen, helt enkelt för att jag inte hade råd att ta in hantverkare. Då insåg jag att jag inte hade tummen mitt i handen och dessutom var det roligt.
När Gustav drog igång bygget på allvar behövde han bra arbetskläder. Han åkte till en butik i Skurup och när Gustav berättade om sina planer tyckte personalen i butiken att han borde börja samarbeta med Snickers.
– Vi hade en dialog kring vad jag behövde och Snickers rekommenderade många bra plagg. Det slutade med att jag blev deras ambassadör vilket känns helt rätt eftersom vi delar samma hållbarhetsfilosofi om att motverka förbrukarsamhället, säger Gustav och fortsätter:
– Så här i efterhand kan jag säga att jag inte hade klarat mig utan ett varmt underställ, en tjock vinterjacka, flexibla arbetsbyxor och bra handskar. Jag har stått ute och murat i regnet, snickrat i minusgrader, burit sten och kört vinkelslip. Jag är sparsam som person och hade aldrig tidigare kostat på mig arbetskläder med bra kvalitet. Nu vet jag att bra kläder är nyckeln till effektiv tid ute på bygget.
Längs hela renoveringsresan har den italienska mastiffen Boris troget övervakat husses byggtimmar i fabriken. Nu när huset äntligen står färdigt njuter de båda lika mycket av att slippa sitta på träfiberisolering.
– Soffan är vår favoritplats i hela huset, därifrån syns vattnet genom fönstret. Vänder jag blicken åt ena hållet ser jag köket och vidare ut i fabriken genom skafferiet. På andra sidan ser jag den stora eldstaden. När jag sitter här slås jag av att det verkligen blev den genuina känslan som jag var så övertygad om att skapa, avslutar Gustav.